Att ge upp

Jaha, nu kom den ifatt mig också. Förra lördagen slog den till, febern och förkylningen, troligtvis nån for av influensa (kan ha varit man cold). Ingen, inte ens jag själv kommer ihåg när jag hade feber senast! Jag erkände mig besegrad efter ett par dagars kamp och kapitulerade totalt i måndags och det var inte lätt.

Att ge upp

Det är inte riktigt min grej att ge upp. Kasta in handduken. Erkänna mig besegrad. Av någon anledning så har det alltid varit: ”om det går tungt, ta i hårdare …” eller ”det som inte dödar, härdar …”

Tydligen så gäller det inte längre. Inte ens fast jag knaprade varenda medicin vårt medicinskåp kunde uppbringa så klarade jag av att hålla mig på fötter mer än två timmar som längst.

Så jag gav upp

Tillbringade ett par dagar med frossa, svettningar och en underbar son som kom hem efter skolan och baddade min panna med kalla små händer. Det är kärlek det. Det var ganska skönt att få vältra mig i självömkan, men på dag fyra hade jag fått nog. Längre än så går det inte bestämde jag, massor av arbete plus en utbildning. Onsdag, då jä … fick det vara över!

Onsdagsmorgon kom

När jag vaknade och kände efter i onsdags, så kunde jag inte annat än le 🙂 Smärtorna i lederna var borta, rosslet i bröstet satt lite högre upp och det gjorde inte ont i huden länge! Jag hade vunnit!!!! Äntligen orka jobba, kanske inte visa upp mig för omvärlden än, men jobba. Segerkänslan rann snabbt av mig innan jag ens hunnit ur sängen. Bredvid mig låg nämligen den lilla människa som tidigare i veckan varit min hjälte med sina kalla händer. Hans kropp formligen kokade. Han gnydde i sömnen och jag kände mig som världens sämsta mamma. Jag hade skickat stafettpinnen till min son.

Så jag gav upp, igen

Insåg att jag hade ett viktigare jobb än mitt företag att sköta. Nu var det min tur att badda hans lilla panna, välja bra filmer och massera små fötter. Att hålla om medan jag läste om Sune och hans galna familj (medan jag njöt inombords över att vara så ”normal”). Att få sitta nära, nära i soffan och titta på (inte allt för pedagogiska) tecknade serier.

I dag är det fredag, dag tre för lilleman som vaknade nyss, och jag börjar se ljuset. Inte lika hög feber och glasartad blick. Vabruari lär ju vara över 😉 det är första mars!

Insikt

Så varför skriver jag då om något så banalt som en sjukvecka hemma hos oss? Jo, för det gav mig en massa insikter. Vi har haft förmånen av att vara hyfsat friska och obegränsade i vår vardag. Så när jag kraschade så att till och med far i huset blev orolig, då gick det upp ett ljus för mig. Det gäller att njuta av och ta vara på varje dag och det blev extra tydligt på min första promenad efter fem dagar instängd, i onsdags 🙂 Trodde aldrig att jag kunde njuta så av att få lite sval luft i ansiktet och bli bländad av solen!