Idag är en speciell dag för mig som utflyttad finländare. Idag den 6:e december firas Finlands självständighetsdag. Det är den 102: a i ordningen sedan frigörelsen från Ryssland. Den firas med pompa och ståt, tända ljus och en varm känsla av stolthet i bröstet.
Jag tar mig tiden att tacksamhet till förfäder som kämpade och slogs, för friheten och vår framtid.
Stoltheten har växt
Av någon anledning så upplever jag det som att den här känslan av stolthet och tacksamhet, jag personligen känner, har växt genom åren. För er som inte vet så har jag bott i Sverige exakt i halva mitt liv, 23 år. Det är en lång tid.
Jag innehar numera även svenskt medborgarskap och jag börjar misstänka att jag kommer att leva resten av mitt liv i Sverige. Trots alla starka band till Finland. Eller kanske just på grund av dessa band. Jag vet att vi alltid kan åka ”hem” och hälsa på. För jag säger fortfarande hem till Finland, även om Sverige är mitt ”nya” hem.
Det här med ishockey
Den största förändringen som skett sedan jag flyttade till Sverige är det faktum att idag hejar jag helhjärtat på Sverige även i ishockey! Förutsatt att de Finska lejonen åkt ut förstås. 😉 I andra sporter spelar det inte så stor roll. Jag hejar glatt på svenska idrottskvinnor och -män, ibland även om vi har finnar med! (Du ser ju själv: ”… även om VI har finnar med” :D)
Det är nåt speciellt med att komma från ett så litet, så stolt och så vackert land. Antagligen fick jag och mina landsmän nån okänd ingrediens via modersmjölken. För jag har ännu idag inte träffat på en finländare, oavsett var i världen, som inte har varit stolt över sitt ursprung. Och det gör mig glad! 🙂
Min tacksamhet innefattar även det faktum att jag fått förmånen att bo i ett annat vackert, stolt och fritt land som Sverige är. Eftersom jag tillbringat 14 år med att åka fram och tillbaka över Östersjön och svarat på frågan vad som är bättre eller sämre med respektive land, så kan jag berätta: Inget är bättre eller sämre än det andra, vissa saker och tankesätt är bara lite olika ibland. Och eftersom jag tycker att olika är bäst och dessutom jobbar för att människor ska förstå detta, så vill jag hylla alla olikheter idag och passar på att känna tacksamhet över den saken också! Vi lever i ett land där vi får göra det!
Men om jag ska nämna det bästa med mitt ursprung, som ingen någonsin kan ta ifrån mig, så är det min SISU! Den försvinner aldrig …
Så, ikväll tänder jag ljus för de hjältar som slåss för frihet, överallt i världen. All kärlek och respekt till er!
Varm kram,
Carina
