Hur gör man för att leva här och nu???
Jag vill så gärna tro att jag kan, men i ärlighetens namn så vete tusan! Ibland tittar mannen jag älska på mig och suckar, ler och himlar lite med ögonen… Det syns hur han tänker: Nu börjar det! Då känner jag: hur var det med det där att leva som jag lär? Alla mina tankar och teorier som snurrar omkring i mitt huvud, de tankarna och teorierna gör ju att jag konstant funderar på något = inte så mycket i här och nu! Eller?
Var går gränsen?
Hur mycket kan en människa ha på gång innan konceptet tappas? Själv så ligger jag oftast tre steg före, vet exakt var allt finns i skåp och lådor hemma, har planerat tvätten in i minsta detalj för att sonens handduk ska vara ren till idrotten på torsdag, lappen med vad som måste handlas fylls på kontinuerligt, listor skrivs och saker genomförs…
Stressad eller inte?
Kan det vara så att det handlar om ett kontrollbehov? En känsla av att vara den enda som klarar av att hålla hemmet iordning. Shit, är jag en martyr??? Eller är det helt enkelt så att innan jag förstått innebörden av att leva här och nu, så är detta mitt sätt att inte vara stressad? För stress är inget jag sysslar med, ganska skönt faktiskt. Visst kan det vara bråttom ibland men det är ok.
Carpe diem
Vad står det egentligen för? Att fånga dagen. Vill jag det? Eller vill jag mest bara känna av dagen och låta det vara så? Jag erkänner här och nu att den här veckan har jag inte levt i nuet mer än lite fläckvis. Just nu är det fokus framåt, på att skriva och planera min föreläsning nästa vecka, på att hitta sätt att få mitt onda knä att läka, på att planera framåt. Men ibland har jag landat och det har varit en bra känsla de gånger jag lyckats. Vad har jag då gjort de stunder när jag känt mig grundad?
Små enkla knep för att stanna upp här och nu:
- Lägg bort telefonen, på ljudlöst. Öka successivt tiden som går utan att kolla på den. (En enormt svår sak för mig)
- Skippa hörlurarna. Det provade jag redan förra veckan och det fortsätter jag med.
- Ta en stund varje dag och tillåt dig själv att planera. Skriv en lista så behöver hjärnan inte jobba för att komma ihåg.
- Prova att vara i tystnad. (Även detta är en stor utmaning för mig 🙂 )
- Ät rätt, håll dig mätt. Har du tänkt på hur dina tankar och din kropp reagerar när du är hungrig eller har vätskebrist?
Varje gång jag skriver en ny text och delar med mig av mina tankar, så slås jag av det faktum hur det oftare och oftare landar i: det behöver inte vara så svårt. Om vi håller det enkelt så blir det lättare att prova nya saker. Eller, vad tycker du?
Ha en underbar helg, stanna upp och njut min vän för det är du värd
Carina
