I dessa tider när vi är omgivna av olika skönhetsideal, åsikter och synpunkter om vad som är perfekt, listor på vad vi bör göra för att hålla oss unga, friska, smala, pigga och starka så kändes mitt ämne hyfsat aktuellt idag. För jag fyller år i morgon 🙂 därav min måndagsfråga: Hur hanterar du att bli äldre? Firar du, flyr du eller gör du nåt mittemellan?
Fira
Det har alltid varit min grej! Jag älskar att bli äldre, har aldrig haft någon som helst åldersnoja, har alltid ansett att varje år har nån form av charm. Vissa år lite svårare att ”hitta guldet” andra år har det varit hur tydligt som helst.
Åren som gått
-
Mitt första stora firande var nog när jag fyllde 27 (tschutschuu som det heter på finlandssvenska) dagen firades med buller och bång, tack alla som var där 😀
-
Sen ägnade jag några år åt att längta till 30! Höll stor fest, fick mycket presenter, varav en var ett fallskärmshopp. Det hade kunnat sluta där, tack vare mina kära kollegor som tyckte det var en bra idé att slänga ut mig ur ett flygplan och dessutom filma det! Men det var en av de bästa presenterna jag någonsin fått!
-
35 var ”annorlunda”, då hjälpte jag min kärlek med renoveringen av svärmors hus och dagen slutade i en liten katastrof när vattnet slutade fungera efter att jag öst gammalt avloppsvatten (läs: bajs) i källaren när ett rör gått sönder, med det som fanns till hands – en kaffekopp … länge leve Gräsö camping och deras 5 – kronors dusch! Även den dagen blev bra till slut J
-
Vid 40, då hade jag blivit mamma och höll en liten mindre stillsammare fest i vår kvarterslokal. Kidnappningen kom ÅTTA månader senare, eftersom mina fina vänner och jag ibland verkar ha lite svårt med logistiken 😉 Men det blev även den en riktig resa, ute på Östersjön.
-
45 spenderades hemma i vår trädgård i liten skala … men storfesten blev i november när jag överraskades så fett att jag nästa fick en hjärtinfarkt. Finns på film 🙂
Många år har jag dessutom firat inte bara en, två eller tre dagar utan gärna skarvat i med en resa eller så … det gäller att passa på tycker jag!
Som jag väntat
Varje år har jag tänkt: ”Nu händer det! I år blir jag klokare och vuxnare, annorlunda helt enkelt!” Och varje födelsedagsmorgon har jag fått konstatera att det inte hänt nånting … Så medans jag väntar samlar jag vuxenpoäng. Ni vet barn, villa, stuga, bilar och andra prylar som smäller högt på poängskalan. Och jag väntar med spänning på morgondagen 😉 Det kanske händer den här gången! Fyrtiosex! Det låter ju coolt!
Hur blev det så?
För många år sedan frågade jag min mamma, som tyvärr inte finns bland oss här på jorden längre, om vilken ålder hon tyckte var bäst. Här ska tilläggas att hon bara var 18 år äldre än mig, så hon ledde inte med så mycket. Men hennes svar bär jag med mig för evigt: ”Det blir bara bättre för varje år!”
Där och då lät det crazy, jag var ung, tyckte att 35 var asgammalt och att vid 50 fanns det väl ingen mening med att leva längre … Ja ni förstår nog att jag ändrat uppfattning!
Varför skriver jag om det här?
Inte bara för att det är min födelsedag i morgon, utan för att det är ett ämne som jag upplever att många tycker att är jobbigt. I min jakt på att få fler omkring mig att vara snällare mot sig själva, så vill jag bara påminna om att det här med att bli äldre är något vi inte kommer undan! Så varför inte bara omfamna tanken?
Se varje rynka i ögonvrån som ett minne av alla skratt, se de små grå stråna som en gratis slinga, tacka ditt onda knä eller axel för lång och trogen tjänst och våga stå rakryggad och säga till dig själv: ”Jag duger idag, jag duger i morgon och jag kommer att fortsätta duga så länge jag får”
Kärlek till er från en ung, stolt och förväntansfull 45 – åring,
Carina
