Ge & få och blir det någonsin jämnt?

GE & FÅ OCH BLIR DET NÅGONSIN JÄMNT?

Hur ser du på den här frågan? Vad är det som är viktigt egentligen? Är du beredd att förändra ditt eget beteende? Vilket känns bäst?

Känslan av att vara betydelsefull och nyttig i en annan persons liv. Där du ständigt delar med dig av dina positiva tankar och använder alla dina krafter till att lyfta den andra. Där du känner dig behövd. En relation där du ständigt undrar efter varje möte: Vad hände? När du inser att ni bara pratat om den andra, där fanns ingen som frågade dig hur du mådde?

Eller när du ringer din kompis för att ösa ur dig och lägger på med en fridfull, lite gladare känsla! Du har fått bekräftelsen du behövde för stunden. Någon pumpade dig full med energi och sa de orden du behövde höra. Kom du ihåg att fråga din vän hur det var? Eller var du energitjuven? Ibland behöver man kanske få sno någon annans energi, men inte jämt! Eller får man det?

Personligen så anser jag att det vi alla tillsammans borde sträva efter är att det ska vara lika, det ska vara rättvist! Det är ingen tävling, hade min son sagt 🙂 Nej det är ingen tävling. Men, i livet är vi alla lika värdefulla, så hur ska man då göra för att det ska kännas så? Hur vill du att det ska vara? Vad kan du göra?

Vad krävs för att få det jämnt? Ja till en början, minst två personer. Sen en stor dos empati, en lika stor dos respekt och ett öppet sinne. Sen kan vi krydda med en nypa ärlighet, en skopa humor, ett uns allvar och allt vad stunden kräver. Och aldrig glömma bort att för en stund prova att gå i vännens skor, först när man byter perspektiv och verkligen försöker förstå den andra kan man komma ens i närheten. Turas om att prata, bryta när det börjar likna en monolog 😉 Men gör det med vänlighet.

Oavsett vilken av typerna du är, så hänger det bara på dig själv. Vill jag fortsätta vara energitjuven eller orkar jag vara den som ingen frågar hur mår? Vill jag få energi och har jag provat ge bara för att? Om man ska vara riktigt ärlig så är nog båda sköna 😉 men bäst är att hitta sin gyllene medelväg. När du brottas med sådana här saker är det extremt bra att ta hjälp utifrån.

När du coachas i de här frågorna så brukar det sluta på samma sätt oavsett hur du är. Det föds en vilja till att förändras. Antingen vill man stärkas i att stå på sig och säga ifrån eller så inser man att det inte är så kul att vara den där tjuven. Är du en givare eller en tagare? Ämnet har kommit på tapeten, steg ett! Dags att skrida till verket, steg två! Alla beteenden går att förändra med träning. Man måste bara vilja förändras själv. Att hitta balansen brukar vara en bra början 😉

Ha en finfin klämdag 🙂

Carina