
HUR KAN JAG FÖRÄNDRA ELLER PÅVERKA NÅGOT?
Nytänkande, förändringsarbete, reform… Vad döljer sig egentligen bakom dessa ord? Handlar det om mig? Vad måste/ska/behöver jag göra? Måste JAG förändra mig? Eller betyder det att jag kanske ska så ett frö hos någon annan?
Väldigt ofta möter jag mer eller mindre nöjda människor ute på arbetsplatser eller ute i livet. Det de flesta verkar vara rörande överens om är att något måste ske! Vi behöver nya tankegångar, ny chef, nya arbetsrutiner, friska vindar måste blåsa! Det funkar inte längre! Irritationsmomentet måste BORT!
Min första fråga i dessa situationer brukar vara: Vad vill DU? Här kommer ofta en mängd olika svar som alla verkar ha en sak gemensamt. Att det ligger utanför personens makt: inget jag gör hjälper, ingen lyssnar på vad jag säger. Total maktlöshet, utslagna händer och en lite uppgiven min.
Här brukar min fråga vara: Hur har du försökt förmedla dina känslor och tankar? Då möts jag av en förvånad min. Vad då, nej det finns ändå ingen som lyssnar. Eller, jag har försökt och försökt men det händer ingenting. Även här maktlöshet och uppgivenhet.
Sen då? Jo, nu undrar jag: Om du nu ändå väljer att försöka få till en förändring och pratar med någon, vad är då det värsta som kan hända? Kommer du att få sparken? Blir du utskrattad? Får du en utskällning? Får du reda på att du vänt dig till fel person och måste göra det en gång till? Här skruvar personen ofta på sig, tittar ner, ler lite förläget eller skrattar kanske… Nja, det kanske inte är så farligt ändå 😉

Återigen handlar det mest om ditt eget val som jag skrev om tidigare. Att välja handlar inte bara om dramatiska handlingar. En bra påminnelse kan vara att använda sig av kontrollcirkeln. Allt börjar faktiskt hos dig själv 😉 Det kan vara så enkelt som att se dig i spegeln och välja hur du ska hantera dagen och med vilket humör. Läs mer här.
Några saker kan vi väl alla vara överens om? Om du inte försöker så lär det inte hända mycket! 🙂 Ditt värsta scenario är knappast så illa som du målat upp det inombords. Friskt vågat – hälften vunnet!
Kram så länge,
Carina